Ingen

Neo fick, mot alla odds, plats på en förskola här i området. Han började i november. Det har varit en tuff tid då han inte har velat gå dit. Jag har märkt att han inte riktigt har kommit in i gruppen. Att skolas in i den stora gruppen kanske inte var så bra. Men vad hade vi för val, just då.

Nu är det lite bättre. Men inte bra. Han gråter inte när jag lämnar honom längre. Men när jag frågar vem han har lekt med. Då får jag svaret: ”Ingen.”