Bättre nu

Neo trotsar. Som aldrig förr. Ibland önskar jag att vissa dagar stryks. Aldrig går till historian.

Fick just ett gott råd från en bloggvän. Bättre nu än när de blir 15 år.

It works

Har provat svärmors Yantramatta i två dagar. Har varit skeptisk till om det verkligen fungerar. Men nu får jag nog tänka om. This shit works.

Glidmedel i fel händer

En tid efter förlossningen med Meja gick jag till Apoteket och köpte glidmedel. Ja, ni som har fött barn förstår varför. Men den kom aldrig till användning. Förrän härom dagen.

Barnen är i sovrummet och det blir väldigt tyst. Jag går in och upptäcker till min fasa att barnen hittat tuben med glidmedel. Neo står och trycker ut allt innehåll över Meja. Det rinner från huvudet, ner över ansiktet och ner på kläderna. Meja i sin tur står glatt och slickar i sig allt som kommer rinnandes. Hon har svårt att blinka med ena ögat då det är fullkomligt täckt av klägg.

De skrattar och tycker livet är toppen. Själv var det droppen som gjorde att bägaren rann över.

Ingen sitter säkert

Turbulent på jobbet. Stor omorganisation. Ingen sitter säkert. Gick med i facket igår. You never know…

Ute är mörkt och kallt

”Ute är mörkt och kallt…”

Luciafirandet är över. Barnen sover. Nu ska jag och mannen basta.

Lycka

Idag släppte det. För Neo på dagis. Han ville inte gå hem. Han ville fortsätta leka med Sanna. Hans nyfunna vän. Lycka. Jag kände oändlig lycka.

Mat till dörren

Väntar på mat från Mataffären. Insett att det här är det enklaste sättet att handla på med två barn och allt. Man beställer maten på kvällen när barnen gått och lagt sig. Får maten levererad innanför dörren på utsatt tid. Betalar med kort. Packar upp i lugn och ro.

Ingen

Neo fick, mot alla odds, plats på en förskola här i området. Han började i november. Det har varit en tuff tid då han inte har velat gå dit. Jag har märkt att han inte riktigt har kommit in i gruppen. Att skolas in i den stora gruppen kanske inte var så bra. Men vad hade vi för val, just då.

Nu är det lite bättre. Men inte bra. Han gråter inte när jag lämnar honom längre. Men när jag frågar vem han har lekt med. Då får jag svaret: ”Ingen.”

Pojken börjar bli stor

Neo fyller snart tre. Pojken börjar bli stor. Han diskuterar och övertygar. Han testar och tänjer gränser. Han trotsar och glänser, om vartannat. Han sjunger, gärna flera låtar samtidigt. Han är kärleksfull, mot oss alla. Han är älskad, av oss alla.

Bättre sent än aldrig

Bättre sent än aldrig heter det väl. Men vet i sjutton om jag inte är lite väl sent ute. Mina trogna läsare är troligtvis borta. Och jag förstår. Gillar själv inte läsa bloggar som skriver inlägg en gång varannan månad. Så jag får väl skylla mig själv. Men det kanske finns någon anhängare kvar där ute. Som gärna vill följa med på min resa. Det är för dig jag skriver. Så häng med!

 

Godmorgon

Godmorgon. Nu är jag tillbaka. Sovrumsfönstret möter lugnet utanför. Vattnet bara ett stenkast ifrån. Familjen i sängen. Jag känner lycka. Äntligen är vi tillsammans igen, i vårt nya underbara hus.

1 år

Vår lilla prinsessa har hunnit bli 1 år. Den 7 oktober för ett år sedan kom hon till världen. Under året som gått har hon gett oss så mycket glädje och kärlek. Vi är så glada att du finns i vårt liv.

Snart är vi hemma

Sitter ensam i huset på Gotland. Kom över sent igår kväll för att vänta in flyttgubbarna idag. De har inte kommit än. De borde vara här när som.

De senaste veckorna har varit bra, men jobbiga. Jobbiga för att familjen är splittrad. Vi längtar efter vardagen. Den man ofta tycker är tråkig. Men oj, vad man uppskattar den när man inte har den. Att få vakna upp tillsammans. Äta frukost. Bråka med barnen om att kläderna ska tas på. Iväg till dagis. Hämta från dagis. Äta middag tillsammans. Leka och mysa. Säga godnatt. Och njuta de sista timmarna innan läggdags bara du och jag.

Jag älskar dig så N. Snart är vi hemma.

STOP

Nu stoppar jag bloggen för några veckor. Kanske kommer in med sporadiska inlägg, men lovar ingenting.

Framför oss har vi flytt flytt flytt.

Så, C U later!

Klapp klapp klapp

Sedan några veckor tillbaka har jag känt hjärtrus. Hjärtat klappar. Pulsen slår. Allt snabbare än vanligt. Det känns i halsgropen. Oftast på kvällen. Det är obehagligt. Och jobbigt. Om inte barnen väcker mig på natten så är det detta.

Psykbryt

Psykbryt. Det var en sån dag idag. Provocera. Punktera min svaga punkt (dottern). Tänja. Testa. Lirka. Le. Ge kärlek. Punktera. Psykbryt. Fullkomligt.

Världen

En svart vägg i ett barnrum? Det tilltalar verkligen inte. Men vad sägs om den här istället?

Världskartan är en självhäftande väggdekoration och kommer från Ferm Living. Bilden är lånad från Designonline.

E.T. go home

Sonen säger fortfarande att han vill ”åka hem”. Han menar Stockholm. Han menar troligtvis också sitt gamla dagis. Och lägenheten. Jag visar honom bilder på nya huset. På hans nya rum. Pratar med honom om vad han vill att vi ska göra med rummet. Och vad vi ska ta med oss. Han är förväntansfull. Han vill hem.

En vecka kvar

Bara en vecka kvar på den här fantastiska ön. Skulle egentligen ha varit två, men jag åker en vecka tidigare till hemstaden. Mannen kommer vara borta. Och jag behöver hjälpen. Så nu blir det lite längre i hemstaden istället. I väntan på uppfräschningen av nya huset. Och det stora flyttlasset.

Håller i sig

Golfrunda igår. Power walk idag. Trenden håller i sig.